Åker runt på landsbyggden, lyssnar på våren och funderar över livet och evigheten. Jag inser mer och mer vilken otänksam skit jag har varit. Vad jag totalt har missat är att stanna upp, och reflektera över livet. Nu när allt ställs på sin spets, och jag hänger där över klippkanten (klassiker, jag vet...) och funderar över vilken hand med dyrbar last jag måste släppa... Det är först nu jag inser vad som betyder allra mest här i livet.
4 kommentarer:
Visst är det när man är på väg att förlora något som man inser vad saker och ting betyder. Men betänketiden ni har kanske var nödvändig.
Sköt om dej å ring om det e något. Kram
Sköt om dig..dörren står öppen här för er båda, det vet du=)
Hoppas att allt löser sig till det bästa.
Kämpa på!
Hoppas allt löser sig till det bästa!
Skicka en kommentar